Konsten att bli bättre på att kasta plast

Jonas Hangvar träning 1 Comment

Jag är en person som uppskattar utmaningar och älskar att utveckla mig. Blir jag engagerad i något har jag en tendens att gå ner mig djupt i ämnet i fråga. Discgolf är en sådan sak.

Jag älskar discgolf. Egentligen har jag lite svårt att förklara varför. Jag började kasta runt 2002-2003 när en kompis tog med mig till Skatås i Göteborg. Sedan var jag fast. Det är någonting speciellt med att se en disc flyga 150 meter. Tyvärr jag har själv aldrig åstadkommit något sådant. Faktum är att jag är en ganska dålig discgolf-spelare om man ser till mina prestationer.

När jag var i tonåren var jag bland de bästa i Sverige på skytte. Jag var i riksfinal i luftgevär. Jag vann, som yngste lagmedlem tillsammans med två klubbkompisar, den rikstäckande lagtävlingen DN anordnar i 200 meter mauser och tog även hem den individuella tävlingen. Jag kom trea på riksmästerskapen. Min styrka visade sig i finalerna. Medan de andra finalisterna blev nervösa och började skjuta nior och åttor så var jag som bäst i finalen. Oftast sköt jag fullt. Trots att jag var lite nervös och visste vad som gällde så presterade jag extra bra i finaler.

Spola fram 15 år. Jag spelar min första discgolf-final i amatörklassen i Slottskogen i Göteborg. Det är jag och tre andra spelare. Jag är taggad och känner mig självsäker, trots att jag inte tränat speciellt mycket. Vi spelar nio hål. Jag minns inte alls resultaten, men jag minns känslorna. Frustrationen över de missade puttarna. Irritationen över att jag missar de drives som jag tidigare har satt i de första rundorna. Jag slutar sist av oss fyra som går final. Självförtroendet är som bortblåst och jag undrar varför inte skyttetakterna sitter i.

Några år senare, fyllda av en strid ström av discgolf-frustration, har jag reflekterat mig fram till att jag har ett alldeles för stort prestationsfokus. I huvudet under discgolf-tävlingarna är det bara fokus på siffrorna och placeringar. Ytterst sällan drar jag mig till minnes att jag tycker det är oerhört roligt att kasta plast och att njuta av att vara ute och röra sig i skog och mark.

Spola fram ytterligare sju år. Barnen har blivit så stora att jag tillåter mig att ta upp intresset för discgolf igen. Nu är det en annan approach som gäller. Jag vill spela för att jag tycker det är roligt. Tävla är också roligt, men det får inte förta njutningen med sporten. Men som alltid är jag sugen på att förbättra mig. Dessutom har det skett en otrolig utveckling på nätet. Där det förut bara fanns VHS-filmer och Blake Takkunen:s discgolfreview.com så finns det nu en uppsjö med videos från tävlingar och clinics där proffsen berättar hur de tror att man ska bete sig för att kasta långt och med precision. Jag är som en tvättsvamp. Det finns ytterst få discgolfvideos på youtube som jag inte sett. Flera gånger. Därtill har jag lagt hundratals mantimmar på att kasta utanför bana i träningssyfte. Och vad har det resulterat i? Någon typ av förbättring är såklart märkbar, men utvecklingen går oerhört trögt. Nästan pinsamt dålig. Varför det?

Det finns flera faktorer som jag tror att det är trögt för mig att bli bättre. Kanske är det så att du också kan dra nytta av mina mödosamt vunna insikter, ifall du har ambitionen att bli bättre på att kasta plast?

Rörlighet

Det är bara att acceptera. Min kropp är inte ung längre. Och även när den var ung så var den aldrig känd för sin smidighet och vighet. Jag har hållit igång med motion i olika former sedan jag gick på mellanstadiet i form av innebandy, löpning och lite annat smått och gott. Men förutom att pliktskyldigast stretcha efter pass, så har jag varit usel på att träna rörlighet. Och rörlighet är en nyckel till framgång inom discgolf. Fråga Christian Sandström, före detta världsrekordhållare i längdkastning och utbildad biomekanist. Efter att ha sysselsatt mig med övningar från biomekanist-gurun Katy Bowman i två månader så har det börjat hända saker. Plötsligt är det fullt möjligt att putta med någon typ av precision på avstånd över 12 meter. Det kunde jag inte förut. Och detta utan att ha tränat något speciellt på puttar under dessa två månader, utan bara på att bli rörligare i kroppen. Förra veckan slog jag rekord i längd genom att kasta längre än 120 meter. Jag tror inte det hade varit möjligt utan en rörligare kropp.

Teknik

För att kasta en disc långt och med god precision krävs en bra teknik. Vad är en bra teknik? Googla några slumpmässiga filmer på youtube så kommer du snart att notera att alla är inte överens om vad som är bra teknik. Fördjupa dig i forum på discgolfreview.com och dgcoursereview.com så är du snart djupt förvirrad. Efter att ha plöjt ovanstående material ett antal gånger och haft två personliga träffar med Christian Sandström så har jag urskiljt några punkter som verkar viktigare än de andra:

  • Inled ditt kast i väldigt lugnt tempo. Accelerationen och explosiviteten ska komma när discen befinner sig vid höger bröst i ett högerhänt backhandkast.
  • Grepp, förmågan att greppa discen och förmågan att överföra det moment och den hastighet du har byggt upp med din kroppsrörelse är vital. Om jag var bättre på att få över den energi jag genererar till discen så skulle jag sannolikt kunna kasta 20-30 meter längre.
  • Dina ändpunkter på kroppen spelar viktiga roller. Hur du positionerar dina fötter påverkar hela kaströrelsen. Ditt huvud är också väldigt viktigt. Videofilma dig själv och studera hur dina fötter och ditt huvud rör sig i förhållande till proffsen:

 

För konkreta tips på hur ovanstående punkter ska genomföras i mer detalj, ta en titt på heavydisc.com, right pec drill-dokumentet och den här spellistan.

Träning

Det är bra att träna om man vill bli bättre. Men Einstein sa också att definitionen på vansinne är att göra samma sak gång på gång och förvänta sig olika resultat. Jag har ödslat alldeles för mycket tid på att upprepa en ”dålig” kaströrelse om och om igen och förväntat mig att jag ska bli bättre. Det har jag inte blivit. Men att ta hjälp av andra spelare som är bättre än mig själv och få feedback på vad jag ska tänka på och förbättra, har gett märkbara resultat snabbt. Sedan finns det en stor utmaning i att förbättra sig och bli bättre på träning, för att sedan försöka använda den nya, förbättrade tekniken under tävlingsförhållanden. Då är det väldigt lätt att halka ner i gamla (dåliga) hjulspår.

Men skam den som ger sig. Jag kastade nyligen över 120 meter och min puttning har aldrig varit så bra som den är nu. Om jag kan fixera mitt huvud vid stillastående kast så träffar jag i princip där jag siktar nio kast av tio. Så det finns hopp. Även om jag gick riktigt sopigt rent resultatmässigt på senaste seriespelet. Men jag spelar ju inte för att nå resultat, jag spelar för att jag älskar sporten. Resultaten kommer att komma tids nog.

Hoppas jag!

Comments 1

  1. Göran

    Episkt och mycket välformulerat! Om envishet vore en dygd så skulle jag komma först till himlen men tyvärr räcker den inte för o kasta långt 🙂 ! Jag får bara känslan att ingen kan förklara. Den ärligaste jag träffat var Lizotte som fastän jag egentligen inte frågade – jag frågade om han alltid kunnnat kasta långt men han svarade på ”kan du lära mig o kasta långt. Han sa tydligt att ”jag” (Lizotte) kan kasta långt men jag vet inte vad jag gör så jag är en dålig lärare ! Själv har jag uppfattningen att man ska gå o fråga dom som tränar mycket men inte lyckas. Dom har mer o lära ut ..

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *